nummertolv

Har alltid undrat om varför alla personer blir så otroligt arga och besvikna på sina nära och kära, när dem har gjort något fel, verkligen vägrar att förlåta dem. När de själv har gjort samma misstag och blivit förlåtna. Varför? är min fråga. Varför ständigt påminna personer som har gjort fel om deras misstag, varför inte bara försöka motivera dem att ''gå vidare'' i livet och istället för att kolla tillbaka på sina dåliga minnen, skapa nya, lyckliga.

Personer som njuter åt andras missöden borde enligt mig få en käftsmäll och ett njurslag, för det är ungefär som att sparka på en person som ligger, otroligt feg och brutalt lågt. Men när en person gör så brukar det oftast betyda att personen har varit i samma situation, men istället för att dela med sig av sin kunskap och erfarenhet, hur man tar sig ur det och om motiverar sig, så trackar personen ner på de som har det svårt. Har hört ett gammalt ordspåk som säger '' Att fela är mänskligt, (men) att förlåta är gudomligt '' tänk efter en extra gång och tänk på detta, så tror jag att ni inser hur det verkligen är

Pusskramhej // nr12